Vad utmärker en bra danskursdeltagare?

Jag skrev tidigare om vad jag anser är en bra dansinstruktör, men instruktörerna gör ju bara halva kursen; den andra halvan utgörs av deltagarna. Så vad utmärker då en bra danskursdeltagare? Eftersom jag själv främst varit deltagare så har jag försökt fundera på detta utifrån ett perspektiv som gynnar dels en själv och dels de andra deltagarna, och kom fram till fyra egenskaper som jag anser att en bra kursdeltagare har. De är listade nedanför utan speciell ordning.

1. Följer instruktörens uppmaningar

En bra deltagare följer uppmaningarna som instruktörerna ger på kursen. Det låter som en självklarhet, men jag har tyvärr varit på kurser där man hört vissa säga saker i stil med “det där tänker inte jag göra”. Det hade varit en sak om det bara drabbade en själv – ingen kan tvinga en till att lära sig något – men om det är en pardanskurs så drabbar det även danspartnern eftersom denna då inte får chans att träna på det som lärs ut. Det här riktas mest till förarna då man som följare inte har så mycket till val än att följa det som föraren väljer att föra.

Dock sker det nog oftast omedvetet att en deltagare frångår instruktionerna. Flera gånger har jag hört instruktören säga “… och gör nu bara det här vi har lärt oss när jag sätter på musiken”, och ändå ser man ofta några förare som kör sitt vanliga race. Ibland kan det visserligen vara skönt att blanda in något bekant, för det är mentalt krävande att lära sig något nytt, men om man uttryckligen uppmanas att avstå från något så bör man följa rådet.

2. Vågar gå utanför sin komfortzon

Att lära sig något nytt är ofta besvärligt och kan ibland vara både obehagligt och skrämmande. Det kan få många att avstå från att lära sig något för man känner sig inte bekväm med att prova. Då gäller det att verkligen våga.

Ett bra exempel på detta är att lära sig styla i sin dans. Jag minns en kurs där vi skulle lära oss styling och vi ställdes alla upp på led framför en gigantisk spegel – där man kan se alla andra, men framför allt kan man se en själv – och sen drar instruktören på en låt och säger åt oss att röra sig fritt till musiken. Det är få gånger under ens danskarriär som man går så långt utanför sin komfortzon som där och då. Och i såna lägen är det speciellt viktigt att instruktören innan har skapat en miljö där det är fullt tillåtet att göra fel och känna sig dum.

För trots allt – vad är det värsta som kan hända?

3. Visar omtanke och kommunicerar

En bra deltagare visar omtanke och kommunicerar med sin danspartner. För pardans handlar i grund och botten om kommunikation: föraren initierar, och följaren svarar. Därför är det viktigt att det känns bra för båda parter, och ett bra sätt att undersöka det är att ställa frågor till varandra. Föraren kan till exempel fråga “Känns det tydligt vad du ska göra?” och följaren kan fråga “Känner du att du får den respons du eftersöker?” Ofta kan det vara något som inte känns okej men man vill samtidigt inte kritisera den andra. Men får man då en fråga så är det en invit till att berätta.

Och får man en fråga så anser jag att man ska svara ärligt; annars gör man den andra en otjänst. För om det är nånstans som det ska vara tillåtet att utbyta funderingar och tips så är det på en danskurs. Om du till exempel inte förstår en viss förning eller inte får motståndet du behöver, och inte säger till när frågan kommer, så kommer personen ovetande att fortsätta göra samma misstag. Dock ska svaret självklart ges på ett så konstruktivt vis som möjligt. För det handlar inte om att lägga skuld eller trycka ner nån – det handlar om hur två personer på bästa vis kan skapa en dans tillsammans. Eftersom det är två personer med olika roller och erfarenheter så ser och känner den ena mycket som den andre inte gör. Så varför inte dra nytta av varandras kunskaper?

När man roterar deltagare kan man ibland få en danspartner där man avstår från att säga något för bristerna är så många att man inte ens vet vart man ska börja. Även om ingenting stämmer är det varken konstruktivt eller schysst att säga så, för ingen gör precis allt fel. Börja nånstans, välj ut en sak som kan förbättras, och fokusera på det.

Har man dock inte fått nån fråga bör man vara försiktig med att komma med synpunkter eftersom man inte vet om den andra är öppen för feedback. Det finns dessutom instruktörer som anser att det är bättre att man säger till instruktören om det finns någon deltagare som gör något fel så att det är instruktören som påpekar ett fel istället för att det kommer från en annan deltagare.

Och väljer man att ställa en fråga, var öppen för alla svar. Det är självklart roligare att få höra att allt känns bra, men var beredd att få höra att allt kanske inte är okej. Lämna prestigen utanför danslokalen och välkomna synpunkter. Åter igen; det handlar inte om att peka ut fel, skuldbelägga, eller trycka ner någon annan – det handlar om hur två personer kan skapa en behaglig och givande dans tillsammans på ett sätt som känns bra för båda.

4. Har självinsikt

En bra deltagare har självinsikt, ser ärligt på hur mycket danskunskaper man besitter, och väljer nivå på kurser därefter. Ofta när jag har varit på kurs har det funnits ett par deltagare där det är uppenbart att kursinnehållet ligger över deras nivå. Det är visserligen bra att utmana sig – det är så man blir bättre – men ger man sig på allt för svåra delar har det snarare motsatt effekt. För det stjälper inte bara för en själv, utan även för de andra deltagarna. Står det till exempel avancerad nivå på kursen så förväntas motsvarande nivå även på deltagarna – annars faller hela konceptet.

Är man osäker på om man har de förkunskaper som krävs för en viss kurs kan man alltid fråga instruktörerna som ska hålla den; de brukar ofta gladligen hjälpa till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *