Vad utmärker en bra dansinstruktör?

Genom åren har jag hunnit gå på en del kurser, vissa som har varit otroligt bra och andra som har lämnat en del att önska. Genomgående för alla bra kurser är dock att de har haft en eller flera bra instruktörer. Men vad kännetecknar en bra dansinstruktör? När jag tänkte tillbaka på de instruktörer jag har haft glädjen att undervisas av – Armanch och Jeanette, Tony och Kimberly från FoxFusion, Åsa och Peo från Brunna sportdansklubb, och Anders och Jessica från Dance of Dreams, för att nämna några – var det fyra egenskaper som jag tycker står ut. Jag har listat dem nedanför, i den ordning jag anser är viktigast.

1. Kompetent

En bra dansinstruktör bemästrar det hen ska lära ut. Det betyder inte att personen måste vara proffs inom allt vad gäller dans, men instruktören måste åtminstone själv kunna utföra turen eller rutinen som deltagarna ombeds att lära sig. Detta kan tyckes vara självklart, men jag har varit på en kurs där vi blev instruerade att lära oss en tur som väldigt få klarade av (jag tror faktiskt ingen fixade den, inklusive jag). Efter flera misslyckade försök tröttnade deltagarna och bad instruktörerna att visa hur sjutton den skulle gå till, och då fixade inte dem den heller. Där och då förlorade jag all tilltro till deras roll som dansinstruktörer, och jag var inte den enda som lämnade kursen med denna inställning.

2. Pedagogisk

En bra dansinstruktör lär ut på ett sätt som underlättar för deltagarna att ta till sig det som lärs ut. Om det till exempel gäller en ny tur så försöker man sig inte på hela turen på en gång, utan den delas den upp i mindre delar som vardera övas in och sedan successivt sätts ihop. När instruktören visar turen så görs det från flera olika vinklar eftersom det ofta kan räcka med en lite annorlunda fotplacering eller armrörelse för att göra skillnaden mellan att det bara känns okej till att den verkligen sitter. Små detaljer – till exempel ett litet tryck med fingrarna på följarens rygg – framhävs genom att instruktören temporärt överdriver dessa, med och utan danspartner.

Hit kan också tilläggas att instruktören inte lägger in för mycket material, och ger tid för vattenpaus och återhämtning. De flesta orkar hålla koncentrationen i runt en timme, sen måste hjärnan få vila en stund.1 Om det är något man kämpar med kan man med fördel låta det gå en dag eller två innan man ger sig på det igen. Jag vet inte hur många gånger jag har brottats med en tur som jag bara inte får till oavsett hur många gånger jag försöker, och när jag sedan försöker igen dagen efter så sitter det helt plötsligt.

3. Uppmuntrar frågor och misstag

En bra dansinstruktör bidrar till att skapa en miljö där prestation, prestige, och perfektion lämnas vid dörren till lokalen. Instruktören kan till exempel säga att “vi är här för att öva, här får och förväntas vi göra fel.” Jag kan ofta drabbas av prestationsångest och självförvållat krav om att turen ska sitta perfekt, och då kan man behöva påminnas om att ingen är eller behöver vara perfekt och att det är helt okej.

Om man tycker något är oklart eller har en fundering så ska det vara högt till tak där öppet ställda frågor är något som uppmuntras. Dock är det inte ovanligt att man tycker det är obehagligt att dra till sig uppmärksamhet, och därför bör man se till att det ofta finns tillfällen att kunna fråga utan att alla måste se och höra. Instruktören kan till exempel göra sig tillgänglig genom att sakta strosa runt i lokalen när deltagarna övar, för det är så mycket lättare att ställa en fråga när hen råkas gå förbi än att behöva sträcka upp handen och stoppa hela kursen.

Och när instruktören går runt, observerar, ser ett fel och påpekar det, så gör en bra instruktör det på ett sätt som inte är förminskande. Att ge kritik är svårt och handlar även mycket om hur mottagaren väljer att hantera det, men i den bästa av världar lämnas deltagaren både med mer kunskap och med hedern i behåll.

Något som tyvärr ofta glöms bort är att även ge positiv feedback. Efter att ha tragglat och kämpat i flera timmar kan det ibland kännas som att man inte kan nånting och att man lika gärna kan lägga av med dansen. I såna lägen behöver man lägga om fokus från allt som är dåligt till det som faktiskt är bra. Jag minns en gång på kizombakursen där jag kämpade med en tur som jag var osäker på om jag verkligen gjorde rätt. Humöret höll på att sjunka, men då stod Armanch bakom och kollade precis när jag gjorde den och halvt skrek “Snyggt, Gabriel!” Det räckte för att få allt att lossna.

4. Ödmjuk

Även om det omedvetet ofta dras en linje mellan instruktörerna och kursdeltagarna, så ställer sig en bra instruktör aldrig över någon annan. Det är väldigt lätt att man sätter instruktören på en piedestal, och då är det nyttigt att höra att hen inte heller är felfri, att hen som alla andra också har varit nybörjare och kämpat, och att hen inte kan allt och fortfarande lär sig, både som dansare och som instruktör. När jag var på SFWÖ 2016 – Super Fox Weekend Örebro, ett tre dagars event fullspäckat med workshops – så var det väldigt befriande att se att flera av instruktörerna också var med som deltagare.

Dessa egenskaper är vad iallafall jag eftertraktar hos en dansinstruktör – eller egentligen hos vilken lärare som helst, oavsett område.

Referenser

  1. Alexander Rosental. Hur länge är du fokuserad? http://www.psykologifabriken.se/hur-lange-ar-du-fokuserad/ 2013-10-10.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *